Under vintern 2007/2008 så anmälde jag mig till mitt första marathon, nämligen Stockholm marathon. Jag och min kompis Ulrika bestämde oss för att ge oss an den här utmaningen då vi båda gillade att springa och ville ha ett längre lopp som mål.

Under våren 2008 tränade jag specifikt till maran. Jag följde ett träningsprogram ifrån marathon.se för att förhoppningsvis göra en sluttid under 3.30 och löste nästan tiden. Gick i mål på 3:35:30 vilket jag var supernöjd med.

På väg mot mål Stockholm Marathon 2008

Efter Stockholm marathon 2008 har jag inte sprungit en renodlad mara, utan det har alltid varit i samband med de Ironmanlopp jag kört, vilket är 5 st totalt. Löpningen är den gren inom triathlon som jag har hållit på längst med och jag har funderat ganska många gånger på att springa en mara igen, men aldrig fått till det.

Det här året är min A-tävling Norseman som går i början av augusti och sedan flytt hem till Sverige och Stockholm har jag fått igång min träning väldigt bra då jag har hittat bra träningsrutiner. Jag känner att saker och ting börjar falla på plats också med jobb och privatliv vilket är en viktig faktor för att träningen ska fungera optimalt. Under påsken körde jag en volymhelg som avslutades med 3 h löpning, varav 2 h ute och 1 h inne på löpband med lutning. Det passet kändes riktigt bra. Ett par veckor senare spontananmälde jag mig till Wings for Life, ett lopp anordnat av RedBull som går ut på att springa så långt som möjligt tills en virtuell bil är ikapp dig. Här i Stockholm sprang vi i Hagaparken och jag ”råkade” hamna i en liten grupp med 3 andra ifrån min triathlonklubb Terrible Tuesdays. Planen var absolut inte att springa i det tempot vi höll, men det liksom bara flöt på. Passet landade på ca 27-28 km och ett snitt på 4:30-fart… Här började en tanke gro att kanske jag skulle springa Stockholm Marathon en månad senare.

En klassisk Julia hade varit att anmäla mig direkt, men jag bestämde mig för att stämma av med coach. Vi kom överens om att jag skulle köra, så ett par dagar efter Wings for Life anmälde jag mig och nu sitter jag här 3 dagar innan och ska köra samma tävling (dock lite annan bansträckning) som på något sätt ändå var starten till allting back in 2008…

Jag har inte tränat specifikt för en mara, men har en grundfysik som jag hoppas räcker. Jag har löst fler långa pass efter Wings for Life, men en mara är jäkligt långt OCH det är sista milen som är den värsta och svåraste. Jag har stor respekt för detta, men väljer att satsa högt. Mitt mål är att gå under 3.10, rimligt mål är 3.15-3.20. Skrev på Instagram för några dagar sen att jag är glad så länge jag slår 3:35 och det står jag fast vid.

Om ni inte har något bättre för er på lördag och befinner er i Stockholm så får ni gärna komma och heja. Förvänta er dock inte att jag kommer vinka och heja en massa tillbaka, jag lär vara fullt koncentrerad på att hålla min pace, haha.