Nu har det gått två veckor sedan min lilla revbensincident. Första veckan var hemsk, det kan jag erkänna nu i efterhand. Det gjorde ont i många olika lägen både när jag tränade och inte tränade, till exempel när jag skulle vända mig i sängen, när jag skrattade etc etc. Andreas reviderade mitt tänkta träningsschema och plockade bort simning och gym under första veckan. Cykling och löpning hade jag kvar och jag körde på så mycket som jag klarade helt enkelt. Förra tisdagen, dvs en vecka efter incidenten så provade jag att simma. Passet var helt kravlöst, 200-ingar på valfri starttid och handlade mest om att få en känsla för ifall det gick att simma eller inte. Passet gick åt skogen. Det gjorde skitont. Efter varje 200-ing så stod jag vid kanten och höll mig om revbenet och ojade mig. Mina vänner frågade mig ifall jag verkligen skulle fortsätta ”ja absolut” sa jag, smärtan blev ju inte värre, det gjorde i princip lika ont hela tiden. Efter 8 st gav jag upp, då hade jag nått min smärtgräns.

Det var inte den känslan jag hade hoppats på, men försökte att inte bli alltför deppig. Tack och lov var förra veckan en lugnare vecka. På onsdagen (som är min numera lediga dag från mitt andra jobb) körde jag två lugna pass, ett cykelpass och ett löppass helt utan problem. Torsdagen och fredagen blev helt träningsfria. Sen på lördagen körde jag till Helsingborg där det var dags att träna med coach; simning och löpning stod på schemat. Revbenet kändes faktiskt bättre efter tre dagars vila så jag kände att jag vågade ge simningen en chans igen. Passet gick över förväntan, kände ingen smärta alls och kunde köra på i helt okej tempo, det var mest andningen som var tuff :). Löpningen fungerade också bra, ingen smärta där heller. DET var skönt kan jag säga.

Löpning har fungerat ganska ok under dessa två veckor

På söndagen var det dags för klubbsimning och även den gick helt smärtfritt. Sista provet kom i måndags då jag hade styrka på schemat. Det skulle vara lätt styrka för att även här känna av ifall det var någon övning som triggade smärta. Alla mina vanliga övningar fungerade smärtfritt utom chins, det gick inte alls.

Så efter två veckor så kan jag i princip träna på helt som vanligt igen. Det enda jag inte kan göra är chins, men det ser jag inte som ett jättebekymmer för tillfället, det viktigaste är att jag kan simma, cykla och springa helt som vanligt och det känner jag att jag kan. Så träningen kan nu fortsätta som vanligt.

Inga chins för mig för tillfället

Inga chins för mig för tillfället

Till helgen blir det en hel del träning. Jag ska till Borås och delta på ett träningsläger med coach. Fredag kväll och lördag förmiddag kommer innebära löpning, simning, simning och löpning. Sedan drar jag vidare till mina föräldrar i Småland för firande av min mamma som fyller 60 år. Tyvärr blir det inte någon träning i Småland den här gången, eller jag kanske smyger in ett löppass söndag morgon i skogen, men detta får jag inte avslöja för coach ;-).

Fick mina nya Zipp-hjul förra veckan, sånt blir man glad över

Fick mina nya Zipp-hjul förra veckan, sånt blir man glad över

Puss o hej!