Jag har nu gått in i ett block där volymen i träningen successivt ökar och det blir fler och fler pass med mer inslag av tävlingsfart. Jag gillar vad jag har framför mig då jag dels gillar utmaningen med mycket volym, men även att få testa på hur jag ligger i förhållande till mina tänkta tävlingszoner.

Det enda som jag inte gillar är att vintern i Sverige fortfarande stör träningen, eller framförallt cyklingen. Nu har Malmö fortfarande turen att inte längre ha någon snö, men temperaturen är fortfarande omkring noll grader och att cykla längre sträckor är tufft. Mina träningsdagar på Fuerteventura gav mig hursomhelst både volym, men även misärträning och det är precis sådant som jag behöver tänka tillbaka på när jag står där innanför min ytterdörr och funderar på varför jag väljer att ge mig ut och cykla tre timmar när det inte är mer än 1 grad. Jag har alltid alternativet att sätta upp cykeln på trainern, men nu kan jag helt ärligt erkänna att det börjar blir ganska tröttsamt och tråkigt att cykla inomhus på trainern.

Förra veckan hade jag två längre löppass och ett längre cykelpass som huvudpass. Det ena löppasset skulle avverkats på Fuerteventura, men tiden blev alltför tight så jag fick helt enkelt planera om och körde passet på löpband. 80 min inkl 30 min i tävlingsfart. Det som jag gillar med löpband är att bandet styr mig. Jag har mycket svårare att hålla farten när jag springer ute själv (om jag inte har en hare vill säga, men det är väldigt sällan som jag har), men på bandet så måste jag hålla farten för annars trillar jag ju av bandet (klart att jag kan sänka farten men jag tror ni förstår vad jag menar). Det som jag inte gillar med löpband är att det sliter mer än ute. Jag blir alltid mycket stelare efter löpning på löpband. Det här med att det är förbannat trist och långtråkigt med löpband har jag inte så stora bekymmer med särskilt inte när det är intervaller insprängt i passet, mitt fokus är på träningen och inte vad som händer runtomkring och när det är lite varierande tempo på passen så känns det som att tiden går ganska så fort. Faktum är att inför Sthlm marathon 2008 körde jag ALLA mina fartlekspass på löpband.

I helgen avverkade jag resten av veckans huvudpass. Först ut var 3 timmars utecykling i lördags. Prognosen sa 4 grader och strålande sol. Resultatet var 1 grad och mulet. Jag vägrade dock ställa in mitt tänkta utepass och tog istället på mig ordentligt med kläder och körde 3 timmar zon2-cykling inkl 4×10 i tävlingsfart. Förutom att benen blev stela av kylan och att jag i princip inte kände tårna när jag kom hem så kändes det mycket bra. Älskar när man får till en bra känsla på passen. Misärträning kan jag ju hantera. På söndagen var det dags för långpass löpning igen, den här gången 1h45 min inkl 30 min tävlingsfart. Jag valde inte löpbandet utan sprang utomhus och lyckades hålla mig helt till planen, bra känsla om än något tuff, i kroppen. Helgen avslutades med ett distanspass simning tillsammans med klubben, tränaren kallade det för ”Traggelpass” och det kan jag verkligen hålla med om att det var. Kroppen var inte helt fräsch efter löpet så det kändes som att jag simmade i sirap. 5000 meter senare var jag nöjd med helgens träning och somnade i soffan kl 21.

Running Bispgatan

Nu blir det ett par lugnare dagar måndag och tisdag och sen ökar vi på  mängden och kvalitén igen ons-sön.

Ha det gott! Puss