Vad är den stora nyheten som jag hållit på nu ett tag? Ni som följer mig på Instagram och Facebook vet ju redan om det och många har nog gissat det till sig, men för att göra det helt officielt kan jag nu avslöja hur mina planer med triathlon ser ut. Jag har bestämt mig för att tävla i proffsklass 2016 och jag kommer att satsa mot medeldistans (1,9 km simning, 9 mil cykling, 2,1 mil löpning).

För att försöka förklara det så enkelt som möjligt så innebär det att i de triathlontävlingar som jag framöver tävlar i så kör jag i proffsklass/tävlingsklass istället för Age Group. Det kommer vara betydligt tuffare motstånd, men det är det som triggar och motiverar mig till att göra den här förändringen.

Tanken har funnits ett tag, men det var först efter Århus som jag bestämde mig till 100%. Jag tycker att triathlon är riktigt jävla roligt (ursäkta språket) och det finns massvis för mig att utveckla och jag känner att det är någonting som jag vill göra och satsa på. Jag har ju bytt tränare som ni redan vet och med viss input ifrån Andreas håller jag nu på och tittar på hur tävlingsplanen för 2016 kommer att se ut. Har egentligen inte så mycket att berätta om den än, men det kommer att bli ett spännande 2016. Så det var nyheten!

Annars då? Jag har så smått börjat träna igen. Jag började arbeta med Andreas fr.om. 1:a oktober och nu är det en slags uppstartsperiod skulle man kunna säga. I lördags sprang jag Malmö halvmarathon. Det var i princip optimala förutsättningar för att kunna göra en riktigt bra tid. Tyvärr ställde magen till det IGEN så tiden blev inte riktigt som jag hade hoppats på. Jag gjorde ändå en helt ok tid och sprang in som 6:e bästa kvinna. Det bästa av allt var att jag inte känner mig sliten nu efteråt, det ser jag som ett gott tecken. Det var till och med så att jag kunde cykla ett bra cykelpass på söndag morgon där jag faktiskt inte hade särskilt mycket känningar av lördagens lopp. Utomhuscyklingen kommer nu börja ersättas mer och mer utav inomhuscykling iform av trainer. Konstigt nog ser jag fram emot lite trainerpass. Det finns något visst med att hoppa upp på cykeln, sätta på hög musik och sen är det Julia, cykeln och wattmätaren som bara kör. Ni får kalla mig galen, men det ska bli roligt (säger jag antagligen inte om ett par veckor när jag tröttnat på att sitta instängd och stirra på en klocka som bara visar tid och watt, men det behöver vi inte prata om nu).

Det var allt för den här gången mina vänner. Vi hörs!

En vacker lördagsmorgon i slutet på september
Rörlighetsövning i samband med löpning, Worlds Greatest stretch
Chillar innan halvmara
Riding on my bike en gråmulen morgon i oktober
Happy Julia som just (eller hyfsat) fått veta att ansökan om proffs

godkänts!