Årets tävlingssäsong inleddes med två näraliggande tävlingar för min del. Första tävlingen var ju 7 maj på Mallorca och andra tävlingen var i Calella (Barcelona) söndagen 22 maj. Anledningen till att jag valde att köra två tävlingar så tätt inpå varandra var lite för att se hur kroppen svarar på att tävla så tätt inpå. Att tävla är tufft och sliter på kroppen, men med den återhämtningen som jag oftast har trodde inte jag eller Andreas att det skulle vara några problem.

Resan till Barcelona skedde på torsdagen och den här gången hade jag mina föräldrar med mig som stöd. Det var skönt att vara på plats tre dagar innan tävlingen för det gav mig god tid att känna in mig på staden och även komma in i race mode.

Banan i Calella är både tuff och bra. Simningen kan vara stökig med mycket vågor när vinden ”ligger fel” och cykelbanan är en tuff bana med tre ganska ordentliga stigningar med totalt 1200 höjdmetrar. Löpbanan däremot är platt som en pannkaka, en tvåvarvsbana längs med stranden i Calella.

Dagarna innan gick som sagt till att känna in området, checka av utrustning etc. På lördagen tog vi bilen och körde cykelbanan för att få en känsla av vad som väntade. Det var tur det, för det var en tuffare bana än jag föreställt mig.

IMG_7785

Rekar delar av cykelbanan tillsammans med herrproffset Fredrik Bäckson

-04:45 ringde klockan på tävlingsdagen och efter min laddningsfrukost begav jag mig till tävlingsområdet för att förbereda mig inför starten. Havet var inte särskilt lugnt utan det var ganska stora och tunga vågor som väntade oss på simningen.

Efter att ha förberett det sista med cykel och race bags gick jag ned till simområdet. Speakern ropade ut att det var 15 grader i vattnet, men det bekymrade mig inte alls. Vågorna gjorde det istället. Det var stora, böljande vågor och jag fick lite flashback ifrån tävlingen i Århus i höstas där det var mer surfning än simning. Det var dock klart och fint väder den här dagen så det gick inte att klaga på.

Efter lite uppvärmning ställde jag mig i startfållan inför min simstart. Herrproffsen startade 07:00 och 07:01 gick starten för oss tjejproffs, vi var 14 st startande.

Starten gick hyfsat bra, jag hängde med en liten bit i klungan, men ganska snabbt började jag tappa fötter och det var väldigt svårt att se vart jag skulle simma. Vågorna gjorde att jag åkte runt omkring på vattnet och det var väldigt svårt att hitta en bra rytm. Varje andtag innebar också en smärre munskölj av saltvatten vilket inte är jättegott :).

Jag simmade och simmade, men det kändes aldrig som att jag kom framåt. Första starten av AG gick redan 07:05 så det tog inte lång tid innan det började dyka upp fler simmare i vattnet, men det var dåligt med grupper och fötter att följa så det blev ensamsimning (igen) hela sträckan. Efter ca 36-37 minuter var jag klar med simmet och kunde fortsätta in i T1.

T1 gick bra, betydligt mjukare kropp som hoppade upp på cykeln än efter simningen på Mallorca, trots att det var nästan 3 grader kallare i vattnet.

Första biten av cyklingen gick genom Calella stad och sedan söderut för att sedan vika upp mot bergen och klättringarna. Det var redan mycket folk på cykelbanan (inte konstigt när jag simmade så pass ”långsamt”) och det blev ganska hetsigt stundtals då alla liksom vill komma igång. Jämfört med Mallorca var det mycket svårare att hitta sin rytm för så fort jag cyklade om några herrar så envisades de med att cykla om mig igen efter några minuter och för att inte få ett kort för drafting var jag ju tvungen att hela tiden falla tillbaka. Jag försökte ändå att inte irritera mig för mycket på detta utan visste att när bergen väl kommer så kommer jag kunna hitta min rytm och bara mata på uppför.

Det var som sagt tre större stigningar på cyklingen och det var en stor hjälp att jag rekat banan tidigare. Uppför är jag stark, utför är jag urusel, det är här jag tappar väldigt mycket tid och så även under den här tävlingen. Jag vågar nog påstå att jag inte cyklade om EN enda under mina utförskörningar, det säger ju en del. Eller jag ändrar mig lite, jag är inte urusel utför så länge det är hyfsat rakt då vågar jag trycka på, men skarpa svängar såsom serpentiner är jag riktigt kass på. Det är någonting som jag måste träna upp. Klättringarna uppför gick hursomhelst bra, körde om många, skönt att få lite självförtroende stundtals. Cyklingen tog mig nästan tre timmar och den avslutades precis som den började med att köra igenom Calella. Precis innan växlingen till löpningen hörde jag mina föräldrar ropa och heja, det kändes skönt att få se och höra dem.

In i T2 och sen ut på löpningen. Värmen blev nu en faktor som jag märkte av. Min träning i varma förhållanden har hittills i år varit ganska begränsad, en vecka på Fuerteventura i början på april är det enda som jag fått. Första 4-5 km:erna kändes väldigt bra. Tempot låg där jag ville och trots mosiga ben så svarade dem bra på farten. Men så kom jag in i en svacka, helt plötsligt så styrde inte benen i det tempot som jag ville, andningen var tung och humöret dalade. Jag stannade till i 20-30 sekunder för att hämta igen mig. Kom igen nu för fan Julia, spring på. Men huvudet började vinna mer och mer över mina ben. Vid första vändpunkten stannade jag igen och gick en bit. Huvudet var inte med. När jag såg på klockan hur långsamt det gick (långsamt gentemot vad jag siktade mot) så var det på något sätt som att hjärnan bestämde att jag inte ville springa mer. MEN så kom min Julia-vilja tillbaka och jag sa till mig själv att ”nu jävlar springer du, so what att du inte håller ditt tänkta tempo, du kan väl åtminstone springa i mål” så jag fortsatte och det gick bättre och bättre. Det gick inte snabbare, men jag hittade ändå en rytm som jag kunde hålla.

Varvbana är alltid roligt särskilt när man har fantastiska supportrar, det blir många härliga hejarrop längs med banan och så även den här söndagen. Efter 21,1 km fick jag vika av ifrån tävlingsbanan och springa in på upploppet. Andra loppet för säsongen var avklarat och det visade sig också att jag sprang om en fransyska på slutet så jag plockade en placering.

Jag var inte nöjd när jag kom i mål. Jag hade högre förväntningar på mig själv och tyckte inte att jag levererade som jag önskade. Nu när jag har fått lite distans till tävlingen så kan jag ändå se tillbaka på tävlingen och är inte längre lika missnöjd. Det är stor skillnad att tävla i proffsklass gentemot Age Group och för varje tävling som jag kör får jag mer erfarenhet och saker att tänka på inför nästa tävling. Skillnaden i klass har varit mest tydligt under simningen där jag nu under två tävlingar fått simma helt själv utan några fötter att följa, det är både tufft fysikt men också mentalt. Jag vet att jag är en dålig simmare i jämförelse med många av de andra jag tävlar emot, men det ger ju mig utrymme till att förbättra mig, och det ska jag. Nu har jag kört två relativt tuffa tävlingar och jag har lärt mig massor som jag och Andreas nu kan ta med som input till nästa träningsblock. Nästa tävling blir en platt tävling. Måste få lite fart i benen under cyklingen också känner jag :).

Tack för allt stöd och extra stort tack till mina kära sponsorer och min triathlonklubb (Musette, HTT Malmö, Openwaterswimclub, Dr Sanna, Fusion, Syncron/EazyStockUmara) som hjälper mig att kunna göra den här satsningen. Nu ska jag ta en relativt lugn vecka och sen sätter träningen igång igen.

Ha en fin kväll, puss

IMG_7759Jag och min skönhet   
IMG_7773Jag och min flamingo
IMG_7788 Min cykel i race mode