Post training camp Playitas Resort, Fuerteventura

Det är otroligt hur snabbt, men ändå långsamt tiden kan gå när man gör olika saker. En vecka på Playitas gick otroligt snabbt samtidigt som 5 timmars cykling där 3 timmar går i konstant motvind känns som en evighet. Jag ska dock inte bli filosofisk nu och skriva en massa om det, men under veckan har ändå känts väldigt olika gång.

Förra gången jag åkte dit var jag där torsdag till måndag vilket kändes lite kort, det fanns liksom inte utrymme för att inte sticka ut och cykla varje dag oavsett hur vädret var (och just den gången kom det regn 3 av 5 dagar). Den här gången åkte jag dit i en vecka vilket kändes mer lagom (eller jag hade gärna stannat ännu längre, men ja ni fattar). Jag är just nu inne i slutfasen av min volymträning, tävlingssäsongen börjar om 4 veckor så en mängdvecka på Playitas passade lägligt.

När saker och ting inte blir som man tänkt sig…

…hur gör man då?

För de flesta av oss så har vi en syn på hur livet på något sätt ska se ut, eller i alla fall som man önskar att det ska se ut. Först går vi i grundskolan och sedan gymnasiet, därefter blir det lite olika vägar. Vissa pluggar vidare direkt, vissa reser omkring i världen, vissa börjar jobba etc etc etc. Jag har i princip alltid haft en tanke på hur mitt liv skulle se ut från det att jag tog studenten.

När blir det egentligen för mycket?

Det har varit lite av en längre frånvaro ifrån bloggen nu ett tag. Bloggen har helt enkelt prioriterats bort de senaste veckorna på grund av en massa saker som har hänt, främst på det privata planet. Privata händelser spelar ju en roll även i det idrottsliga då det kan skapa stress och ge mentala påfrestningar i olika former. Om man inte passar sig så är det lätt att det går åt fel håll och vägen tillbaka kan bli både lång och svår. Svårigheten tycker jag är att veta när det faktiskt blir för mycket, särskilt om man också har en egenskap att man ofta vill vara allt och alla till lags, ”Duktiga Flickan-syndromet” som jag också kallar det.

The volume is increasing

Jag har nu gått in i ett block där volymen i träningen successivt ökar och det blir fler och fler pass med mer inslag av tävlingsfart. Jag gillar vad jag har framför mig då jag dels gillar utmaningen med mycket volym, men även att få testa på hur jag ligger i förhållande till mina tänkta tävlingszoner.

Playitas training camp – heaven or hell?

Träningssäsongen är i full gång, mina trainerpass avlöser varandra, löpbandet slits med jämna mellanrum och det är ett konstant räknande av kakelplattor i bassängen. När tillfälle då ges att få lämna detta så är det väl klart att man tar tillfället i akt och sticker. Förra året fick jag till nästan två hela veckor på Mallorca, först en ren träningsvecka och sen en halv träningsvecka i samband med att jag var där och tävlade.

Tillökning

Att gå och vänta på att någonting ska hända kan vara väldigt frustrerande, men samtidigt roligt. Som till exempel när jag var liten så minns jag att jag gjorde kalendrar som jag kunde sätta ett kryss för varje dag i väntan på att julafton skulle komma. Man var förväntansfullk, lite frustrerad för att tiden gick så långsamt, men för varje kryss kom man en dag närmre det man väntade på. Ungefär så har det varit för mig nu under ett par månader.