Julia ”Missy Monty” Montgomery

Triathlon, dvs tre grenar som sätts ihop och körs i en serie: simning, cykling, löpning. För några år sen var det inte en del av mitt liv. Idag är det en stor del av mitt liv. Hur blev det så?

’Would it be of any use, now,’ thought Alice, ’to speak to this mouse? Everything is so out-of-the-way down here, that I should think very likely it can talk: at any rate, there’s no harm in trying.’Lewis Carroll

Idrott har varit ett naturligt inslag i mitt liv ända sedan jag var liten. Jag kommer ifrån en aktiv familj där skidsemester i princip alltid varit ett krav snarare än en önskan. Under barndomen och upp i tonåren har jag spelat fotboll, handboll, gått på friidrott (ganska kort karriär i och för sig), åkt mängder av snowboard och skidor. Någonstans i tonåren kom jag fram till att lagsport nog inte var min grej riktigt. Jag började tycka att försäsongsträningen i form av löpning och styrka var roligare och gick mer och mer över till ensamsporter. MTB och löpning blev det en hel del av under senare delen av gymnasietiden. Löpning har jag alltid haft hyfsat enkelt för och har sprungit diverese olika lopp genom åren, på ren hobbynivå. Jag har sprungit Lidingöloppet, Stockholm marathon, millopp och har även kört Vasaloppet. Men hur hamnade jag inom triathlon?

Det började som en tanke 2012. 2012 cyklade jag Vätternrundan tillsammans med min familj. Under sommaren fick jag höra om Malmö Triathlon och blev lite intresserad av att tävla, för skojs skull. Crawla kunde jag inte så det blev bröstsim, cykling funkade hyfsat och löpet ja, det gick ok. Innan tävlingen hade jag aldrig tränat två grenar efter varandra och fick en smärre chock när jag skulle springa, benen var blytunga. Hade ont i mina vader i säkert en vecka efter tävlingen. 2013 tänkte jag att nu ska jag försöka träna inför årets Malmö triathlon. Det gick sådär. Jag startade med i princip samma förutsättningar som året innan, fast lite vassare på cykeln var jag nog. Båda tävlingarna gick helt ok, men vad det framförallt framkallade var ett ökat behov av att faktiskt börja träna triathlon, på riktigt. Kort efter Malmö tri så frågade mina bröder mig om vi inte skulle köra en Ironman. Vi hade pratat om det innan, men mest på skoj. Nu frågade de på riktigt. Vilken utmaning det skulle vara. På min födelsedag köpte jag en biljett till Ironman Köpenhamn och det blev starten på en fantastisk resa. Jag började i Heleneholms triathlonklubb och det var även genom klubben som jag fick tillgång till min första tränare Katarina Mölgaard-Ibsen. Med coaching ifrån Katarina och en hel del träning, envist nötande och stort fokus korsade jag mållinjen i Köpenhamn 24 augusti 2014 som en Ironman. Mitt mål var avklarat, men min passion för triathlon hade bara börjat. 2015 har inneburit fler tävlingar (se Resultat) och vid säsongsavslutningen bestämde jag mig för att ta satsningen ytterligare ett steg. Jag har nu även bytt tränare till Andreas Lindén. Med coaching ifrån Andreas tar jag nu steget och går in i proffsklass från och med 2016.

Namn:  Julia Montgomery
Född: 26 augusti 1984
Bor: Malmö
Klubb: Heleneholms IF Tri Team
Coach:
Andreas Lindén
Längd: 176 cm
Vikt: 60 kg
Favoritmoment: Cykling
Styrka: Uthållig, envis och ett tjockt pannben
Svaghet: Glass
Övrigt: Jobbar även som IT-konsult på Syncron, grönt kort i golf men har nog spelat max 5 golfrundor sen kortet togs