Fram tills för några månader sedan var jag ganska frekvent i mitt bloggande, eller frekvent och frekvent, men jag skrev åtminstone ett inlägg i veckan och jag tyckte aldrig att det var särskilt svårt att skriva dem, men nu känner jag att jag har tappat det nästan helt. Jag har helt enkelt bloggtorka, men kanske kommer inspirationen tillbaka snart 🙂 

Eftersom jag har lite brist på inspiration kan jag ju likaväl göra en kort re-cap om vad som har hänt sedan tävlingen i Jkpg. De första dagarna efter Jkpg tog jag det ganska lugnt, men behövde faktiskt inte särskilt lång tid på mig för att återhämta mig. Valet att köra en lugnare löpning än tänkt gjorde jag i Jkpg för att jag ville komma igång med träningen inför Kalmar så fort som möjligt. Vadå komma igång med träningen inför Kalmar, kanske ni tänker nu. Jo faktum är att mitt fokus har fram till Jkpg i princip helt varit på medeldistans, dvs relativt ”lite” volym och jag har kört väldigt få till nästan inga långpass (såna långpass som många kör i sin Ironmanträning menar jag nu). Andreas (min tränare) har under några månaders tid varit ganska säker på att min kropp skulle svara bra på just långdistans, jag är en seg jäkel som klarar mycket volym. Därför bestämde vi i våras att jag ska köra Kalmar, men att träningsfokuset på Kalmar skulle börja först efter Jkpg. Inte många veckor att träna på då kan ju tyckas, men som sagt vi trodde båda två att min kropp skulle klara volymökningen bra.

SÅ efter några dagar med lugnare träning skiftades mitt fokus från medeldistans till långdistans. Vad som hänt är i princip att mina pass fått lite mer volym än tidigare. Jag har ju min grundträning gjord som är en bra grund att bygga på.

Den största utmaningen de här veckorna är simningen. Har flertalet pass nu på 3500 m och mer. I pool funkar det hur bra som helst, men i öppet vatten är det kämpigare. Det är främst två saker som gör det kämpigt för mig. 1) stökiga vågor som det i princip alltid blir i Västra hamnen i Malmö när det blåser västliga vindar (vilket det gör typ jämnt). Jag är som en pingisboll som studsar runt och hittar inte momentet alls. Men jag ger mig inte och har avverkat tre långpass på 3500-4000 meter där det varit som en tvättmaskin. Bra träning inför Kalmar helt enkelt.

2:a orsaken som ställer till det kan tyckas vara töntig, men jag har en enorm svanfobi och för tillfället är det en svanfamilj som hänger i Västra hamnen och jag simmar inte när de är där. Det har till och med varit ett tillfälle i förra veckan då jag gick upp halv sju på morgonen (på min semester ska tilläggas) och cyklade till VH, hoppade i och simmade 200 m. Sen såg jag dem, blev så jäkla rädd, vände och simmade hem. Så jag simmade 400 m när jag skulle simmat 4000 m…

Dessa två saker gör min simning i havet lite problematisk, men jag har ändå lyckats lösa mina simpass relativt bra. Önskar dock få något simpass i havet som ger den där härliga njutningen som öppetvattensimning kan ge, kanske kommer den nästa vecka?
Preppar inför 3000 m tvättmaskinssimning

Den här helgen åker jag till Öland med mina föräldrar för att träna på Ironmanbanan. Tre dagar i min nästa tävlingsmiljö känns grymt bra att få till. Det ska cyklas, springas och simmas. Däremellan ligger jag antagligen med benen i högläge, äter och mest chillar.  Nästa vecka har jag en volymvecka till sen är det bara två veckor kvar till Kalmar så nu är det fokuserat, väldigt fokuserat.

Bilen lastad och klar för några dagar på Öland.

Puss på er