Sitter just nu med datorn i knäet, tittar runtomkring mig och ser bland annat två packade väskor. En som innehåller diverse olika nödvändigheter såsom kläder, tävlingsgrejor etc och en som innehåller en cykel. Det är tävling på gång då jag imorgon åker till Österrike för att köra Ironman Austria. 

Japp, nu är det dags för en fulldistans igen. Det känns som att jag har gjort det här så många gånger innan, i alla fall när det kommer till packning. Och visst, att packa för att åka och tävla och träna har jag hyfsat bra rutin på, men det här med att köra en fulldistanstävling, det är fortfarande nytt för mig. Faktum är att detta är min tredje långa tävling någonsin. Det är lätt att jag glömmer bort det. Ena delen av mig har ett lugn inombords, jag kan det här, jag har gjort det innan, men sen har jag en del inom mig som börjar inse vad det faktiskt är jag ska ta mig an på söndag. Att genomföra en Ironman är ingenting som jag gör bara sådär. Det är en enorm insats som kroppen ska göra och oavsett hur bra träningen har gått eller hur bra kroppen känns så vet du ändå aldrig hur loppet kommer att kännas eller gå.

Igår kväll satt vi och pratade lite om hur det känns inför söndag och jag sa att jag tycker att det känns bra, men jag har inte full koll vilket gör mig lite nervös. Formen är vad den är och borde vara baserat för mina förutsättningar till tävlingen. Blickar jag tillbaka på passen som jag genomfört så har de genomförts helt enligt plan, trots jäkligt tuffa väderförhållanden som Skåne haft de senaste veckorna. Så formen har jag koll på (krävdes lite snack med Andreas också för att inse det 🙂 ). Vad jag inte har full koll på är tävlingen som sådan, jag har inte kört den tidigare och aldrig varit i Klagenfurt. Men jag har en plan för hur jag ska få koll och även fått tokbra input ifrån diverse olika människor. Så trots att jag inte känner att jag har full koll precis just nu så kommer det bli bättre när jag väl är på plats.

Jag ser fram emot att tävla, få komma på plats, känna in atmosfären och börja ladda ordentligt. Mitt supporter crew är också laddade och det känns riktigt roligt att ha delar av familjen på plats. Sen är det ju det här med att följa loppet. Trots att Ironman är ett megastort företag som omsätter X antal kronor varje år så är deras liverapportering sådär. Kanske kan jag flörta in så att någon av mina nära o kära uppdaterar på något sätt, men räkna inte med det utan ni får helt enkelt hålla er tillgodo med Ironmans uppdateringar. Startnummer 69 is the number to follow!

Wish me luck!

Puss

All set for race