Playitas training camp – heaven or hell?

Träningssäsongen är i full gång, mina trainerpass avlöser varandra, löpbandet slits med jämna mellanrum och det är ett konstant räknande av kakelplattor i bassängen. När tillfälle då ges att få lämna detta så är det väl klart att man tar tillfället i akt och sticker. Förra året fick jag till nästan två hela veckor på Mallorca, först en ren träningsvecka och sen en halv träningsvecka i samband med att jag var där och tävlade.

Tillökning

Att gå och vänta på att någonting ska hända kan vara väldigt frustrerande, men samtidigt roligt. Som till exempel när jag var liten så minns jag att jag gjorde kalendrar som jag kunde sätta ett kryss för varje dag i väntan på att julafton skulle komma. Man var förväntansfullk, lite frustrerad för att tiden gick så långsamt, men för varje kryss kom man en dag närmre det man väntade på. Ungefär så har det varit för mig nu under ett par månader. 

Vad är statusen på revbenet egentligen?

Nu har det gått två veckor sedan min lilla revbensincident. Första veckan var hemsk, det kan jag erkänna nu i efterhand. Det gjorde ont i många olika lägen både när jag tränade och inte tränade, till exempel när jag skulle vända mig i sängen, när jag skrattade etc etc. Andreas reviderade mitt tänkta träningsschema och plockade bort simning och gym under första veckan. Cykling och löpning hade jag kvar och jag körde på så mycket som jag klarade helt enkelt.

Skadad för att jag är klumpig?

Jag är aldrig sjuk. Jag kan nästan räkna de tillfällen på en hand som jag varit sjuk. Ok, någon förkylning har jag ibland, men det händer också ytterst sällan. Jag har till och med använt det som en ”selling point” på en arbetsintervju en gång, det vill säga att jag aldrig är sjuk (yes jag fick jobbet, så tydligen en bra selling point 😉 ). Jag har haft 1,5 dags frånvaro på grund av sjukdom sen jag började arbeta 2011 och då var det på grund av en ögonoperation. Att jag är frisk och inte är borta ifrån jobbet är ju kanon, men det är ju även fantastiskt i min träning, jag kan köra på relativt obehindrat hela året om.

Nytt år år nya rutiner

Egentligen vill jag inte skriva rubriken ”nytt år och nya rutiner” för det känns som ett typiskt nyårslöfte. Jag sysslar inte med nyårslöften, men trots det så är det ett nytt år och för mig så är det helt nya rutiner, men det är inte ett nyårslöfte.

2016 satsar jag ju ännu lite mer på triathlon och jag har därmed förhandlat med mitt jobb att arbeta färre timmar så från och med nu jobbar jag 80%. Jag har valt att ta en hel dag ledigt ifrån jobbet (istället för att arbeta kortare dagar) och har bestämt att onsdagar är den dag som jag ska vara ledig. Skönt att ha den lediga dagen mitt i veckan, arbetsveckan på det ”vanliga” jobbet känns inte så lång då. Kommer nog ta några veckor innan jag har vant mig vid det här upplägget, men det känns som att det kommer blir bra.

Årskrönika 2015

20151210_Julia_0647

2015 ett år med tävlingar, spänning, beslut och skratt

Så var det dags att sammanfatta 2015 med några ord och bilder. För att ni inte ska få en chock innan ni börjar läsa så kan jag förbereda er på att det kan bli ett långt inlägg. Det är ju ändå 12 månader som ska sammanfattas och som ni säkert förstår så innehåller ju varje månad en mängd extremt viktig information. Nej skämt å sido, men ta en kopp kaffe eller två så kör vi.