Någonting jag tror vi alla kan vara överens om är att för att bli bättre så krävs det träning. Oavsett vad det gäller så kommer i princip ingenting gratis. När vi föds så kan vi inte gå direkt, vi kan inte prata utan vi måste träna på detta för att vi ska lära oss det. För att ta körkort så behöver vi övningsköra och ja ni fattar grejen. Samma sak gäller träning. För att bli en bättre atlet så krävs det träning. Och det är jag som atleten som måste utöva träningen. Det finns ingen genväg. Det är jag som måste dra på mig simmössan och simma alla dessa bassänglängder under vinterhalvåret, det är jag som måste sätta på mig cykelskorna och hoppa upp på sadeln och genomföra det där cykelpasset och det är jag som måste snöra på mig löpskorna. Mina coacher planerar mina pass och ger mig feedback, men det är jag som måste lägga ned tiden.

Men det räcker inte bara att genomföra passen, de ska ju genomföras med en viss kvalitet också. Och ibland kan jag bli väldigt trött på mig själv för att jag inte förstår. Eller förstår gör jag ju, men jag har svårt att acceptera att vissa pass ibland är så fruktansvärt j**la jobbiga. För även om jag vet att det kommer vara jobbigt, så är känslan oftast densamma. Att träna på en nivå som inte är bekväm för kroppen är ju inte behagligt, det gör ont, pulsen är skyhög och det känns ibland som att lungorna ska sprängas. MEN när passet sen är över så känns det riktigt bra och oftast löser jag passen enligt plan. Jag skriver oftast för jag är inte perfekt, även solen har sina fläckar.

I träningen och även utanför träningen jobbar jag just nu mycket på att lära mig att snabbare byta perspektiv så att jag har optimalt fokus för stunden. Det här året har varit en berg-och dalbana för min del, det har tagit tid att hitta mig själv i min nya situation, både i träning och privat. Detta har också medfört att jag ibland hamnar för lång stund med fel perspektiv, men med den målmedvetenhet som jag har behöver jag bli bättre på att snabbare lära mig skifta vare sig det är under ett träningspass, på jobbet eller i det övriga livet. I detta låter jag mig också tillåta mig själv att vara ledsen de stunder då de känslorna kommer fram, för det gör dem och jag vågar vara ledsen och jag vågar berätta att jag är ledsen.

img_8965

Fokus Julia, fokus!

Med det sagt är det dags att ta tag i dagens aktiviteter, bland annat löpintervaller. Det kommer bli apjobbigt, men det accepterar jag 🙂 Ha en fin söndag!

Puss