Årskrönika 2017

Att jag inte skrivit någonting sedan mitt träningsläger på Mallorca i oktober är ju verkligen inte ok, men hösten har gått i ett. Det har varit tävling i Arizona samt att jag har styrt upp min flytt till Chicago för 2018. Oavsett så är 2017 nu förbi och jag tänkte försöka sammanfatta året.

2016 var för mig ett väldigt tufft år främst på det personliga planet eftersom jag i början av det året genomgick en skilsmässa, flyttade till lägenhet och var tvungen att hitta mig själv i en helt ny situation. Helt plötsligt stod jag i ett läge där jag var min största och egentliga enda kravställare, någonting som jag inte varit van vid.

Jag gick in i 2017 med inställningen om att det här året skulle jag göra saker som jag verkligen ville göra, både inom min satsning, men även som person.

”Livet är alldeles för kort för att äta dåliga luncher, så nu hoppar vi in i bilen och kör och äter en god lunch” 
Ted, december 2017 i samband med lunchbeslut efter hajdykning

I slutet på 2016 så började jag och min vän Jona köra onsdagsträning och detta fortsatte vi med under 2017. Konceptet har oftast varit detsamma. Upphämtning av Jona omkring kl 9 där vi först körde ett simpass på Hylliebadet, sedan följt av något trainerpass (när vädret tillät cyklade vi förstås utomhus) hemma i Jonas hus och som oftast även ett löppass. Beroende på hur de andra av våra träningskompisar har jobbat så har vissa anslutit till simning, vissa till cykling etc etc. Onsdagarna har varit en väldigt rolig och givande dag även under 2017.

2017 innebar väldigt mycket resande. Jag åkte till Mallorca vid tre olika tillfällen för träningsläger. Första veckan var i mars och på Next Level Camp som drivs av Frank och Kaisa. Det var härligt att få komma iväg så tidigt på året och träna och jag träffade många härliga människor. Andra gången blev det två veckor hos Andreas (min coach). Eller en vecka bodde jag hos Andreas och andra veckan körde han träningsläger och då bodde vi på hotell. Även på den här resan träffade jag många härliga människor och min kärlek till ön blev om möjligt ännu större. Sista resan gjorde jag i oktober då jag körde två veckors träningsläger inför min sista tävling för året nämligen Ironman Arizona.

Det har varit en enorm tillgång att kunna göra dessa resorna till Mallorca. Jag har ett väldigt flexibelt jobb som gör att jag kan jobba i princip vartsomhelst så länge jag har ett fungerande internet. Det har möjliggjort att jag därmed kunna arbeta en del på distans vid de här resorna vilket såklart har underlättat mycket eftersom antalet semesterdagar ju är begränsade J Det har också varit fantastiskt att fått bo hemma hos Andreas och Ida under stora delar av mina Mallorcavistelser. Kan inte tacka dem nog!

Min första tävling för året var Challenge Salou, en halva som går på den inte alltför upplyftande orten Salou, ca 2h ifrån Barcelona. Min mamma gjorde mig sällskap och även ifall tävlingen inte var den bästa i min historia så var det skönt att få komma iväg till värmen och få tävlingspremiären avklarad.

Årets första Ironman blev Ironman Austria i början på juli. Tävlingen går i Klagenfurt och är en fantastiskt vacker men tuff bana då cyklingen är rejält backig. Definitivt en tävling som jag skulle vilja köra igen, men då skulle jag välja att stanna några dagar till efteråt för det är ett fantastiskt ställe med vackra omgivningar.

Min andra Ironman blev Ironman Köpenhamn. Tanken var egentligen inte att köra hela utan jag skulle simma och cykla och sen gå av på löpningen. Detta för att få träna på att tävla, men inte slita ut kroppen med att också springa ett marathon. En vecka innan tävlingen bestämde jag mig dock för att köra hela. Det var inte årets bästa beslut. En Ironman är tufft nog i sig och behöver mycket mental förberedelse. Det hade jag inte och det fick jag känna på under tävlingen. Jag var på väg att ge upp vid ett flertal tillfällen, men envisheten i mig vann och jag tog mig i mål. Det var dock en sliten kropp och det tog ett par veckor innan jag var tillbaka mentalt igen.

Någonstans vid den här tiden bestämde jag mig också för att tacka ja till ett erbjudande som jobbet gav mig, nämligen att flytta till Chicago under 2018 för att jobba. Jag hade även en tävling kvar, årets stora tävling nämligen Ironman Arizona.

Så hösten präglades av att förbereda flytt till Chicago samt träna till årets A-tävling. Träningen gick väldigt bra. Veckorna på Mallorca i oktober var magiska där jag verkligen kände att jag höjde mig ett par nivåer. Att få ett par veckors bra träning hjälpte motivationen sista veckorna innan Arizona för jag kan säga att det var i princip inte ett cykelpass de sista veckorna som INTE präglades av regn och rusk, men jag tycker att jag hanterade de passen relativt bra och jag var i väldigt bra form.

Jag tänkte inte gå in på en massa detaljer ifrån tävlingen, jag ska försöka skriva en ordentlig race report istället. Men all in all så gick det bra, starkt startfält och jag placerade mig som nummer 14 av de kvinnliga proffsen (tror vi var runt 20-25 som startade).

Jag var som sagt i bra form, men trots att det var min A-tävling för året så var jag inte 100% i tävlingen. Tro mig, jag gjorde verkligen allt jag kunde för att förbereda mig mentalt och ha fullt fokus, men flytten till Chicago tog mycket energi under hösten och så även ifrån tävlingen.

Efter Arizona har det varit fullt fokus på flytten och det gick i 200%. Träningen har varit väldigt sparsam och mest handlat om att hålla igång kroppen. Allt med Chicago blev helt klart 7 december, det var dagen jag gjorde min intervju för mitt visum och fick det godkänt. DÅ var det en stor sten som lättade ifrån hjärtat. Dagen efter sade kroppen ifrån och jag blev sjuk. Jag som aldrig är sjuk, blir jag det så är jag sjuk i ett par dagar, trodde att det skulle gå över relativt snabbt, men den här gången så var jag sjuk i nästan 4 veckor. Först hosta, sen förkylning och sen halsont, en influensa mao.

Som avslutning på det här året hade jag en resa inbokad till Sydafrika. Det var en fantastisk resa som bland annat innehöll härlig traillöpning, hajdykning, en mängd god mat (absolut inga dåliga luncher J ) och mängder med gott vin. Eftersom det har varit en hektisk höst var det extra skönt att få komma iväg och bara få vara. Jag njöt verkligen av stunden och det var en perfekt avslutning på 2017.

Nu har det nya året börjat och jag har gett mig in i ett väldigt stort äventyr i och med flytt till Chicago. Extremt blandade känslor, men såklart mest positiva. Det jobbigaste är ju såklart att lämna familj och vänner, men de finns ju fortfarande kvar, de är bara lite längre bort.

Så nu är det dags att säga hejdå till 2017 och välkomna 2018. 2017 gav mig många härliga minnen och jag vet att 2018 kommer att ge mig ännu fler. 2018, bring it on! Och kom ihåg: livet är för kort för att äta dåliga luncher 🙂