Så var det dags att sammanfatta 2016. Ett år som varit fyllt av många upplevelser, känslor, tävlingar, träningstimmar och erfarenheter. Ett år som jag ifrån början visste skulle bli lärorikt på många sätt. Ett år som innebar ny tävlingsklass inom triathlon. Från att ha tävlat i Age Group gick jag 2016 över till att köra i PRO-klass istället. Det var också ett år som innebar att jag gick ifrån att ha varit i och levt i ett 11 års långt förhållande och äktenskap till att flytta till egen lägenhet och hitta en ”ny Julia” i mig själv. 

Januari
From januari gick jag ned i arbetstid på mitt ”vanliga” jobb och började arbeta 4 dagar i veckan där onsdag var min lediga dag. Liten förändring kan tyckas, men för mig innebar det en stor frihet när jag väl kom in i rutinen att koppla bort mitt jobb under dessa dagar. I mitten på månaden lyckades jag på ett otroligt klumpigt sätt få en spricka i mitt revben. Jag har mer eller mindre klarat mig utan skador så detta var ju lite av ett bakslag. Simningen blev lidande under några veckor, men i slutet på januari var jag mer eller mindre återställd. Cykelträningen genomfördes i princip enbart inomhus, sittandes i min före detta källare i mitt före detta hus. Januari månad avslutades med en träningshelg i Borås tillsammans med Andreas och några av hans andra adepter. Otroligt givande att få träffas, träna, tjattra om allt och ingenting.

Trainerpass i min gamla källare

Februari
Träningen fortsatte som vanligt under februari. Det kom en tillökning i min cykelfamilj i form av BMC TimeMachine TM01 som jag tack vare mitt samarbete med Musette fick cykla på under säsongen. För att boosta träningen lite extra stack jag till Playitas på Fuerteventura tillsammans med ett gäng i slutet på februari. Vi lyckades pricka in en helg som mestadels bestod av regn och vind (fast det är det typ alltid på Fuerteventura), men jag lyckades ändå klämma in några riktigt bra träningspass. Min nya cykel kändes kanon och jag visste att vi skulle bli en bra matchning under säsongen. Februari var också en månad där mycket tid gick till att förbereda den kommande flytten. En hel del jobbiga känslor och beslut att fatta i samband med det.

Bikefit hos Musette

Premiärcykling på Fuerteventura

Mars
Efter hemkomsten ifrån Playitas ökade träningsvolymen upp en aning. En del av trainerpassen ersattes av utecykling och fler och fler långpass på löpningen kom nu att innehålla en hel del tävlingsfart. Mars var också månaden då jag flyttade till min nya lägenhet. Det var mycket berg- och dalbana under dessa veckor. En trygghet som jag haft under många år försvann. Min bästa vän försvann. Även om vi beslutade att dela på oss under 2015 så var det först i mars som vi flyttade isär. Helt plötsligt bodde jag i en lägenhet, en lägenhet som jag till en början inte alls trivdes i. Den kändes liten och jag saknade huset och jag visste inte alls hur den kommande tiden skulle bli. Trots berg- och dalbana så flöt träningen på bra.

Trainerpass utförs nu på balkongen istället för i källaren. Grannarna får skratta bäst de vill

April
April månad startade jag på Fuerteventura och Playitas. Den här gången reste jag en vecka och det var ganska skönt att lämna det vanliga livet för ett tag och bara leva i en träningsbubbla, det passade bra också inför kommande tävlingspremiär på Mallorca. Passen sen hemma i Sverige var nästintill bara utomhus. April avslutades med en tjejresa till Chicago, därefter var det dags för tävlingspremiär.

Öppetvattensimning på Fuerteventura

Maj
Första tävlingen för säsongen körde jag på Mallorca, nämligen Ironman 70.3 Mallorca. 2015 vann jag min Age Group och var sugen på att få köra tävlingen igen. Vill ni läsa min Race Report ifrån tävlingen så hittar ni den här. Kort och gott så var det en misärtävling. Det spöregnade och blåste, men i mål skulle jag trots brännmaneter, spyor och två vurpor.

Två veckor senare åkte jag till Barcelona och körde Ironman 70.3 Barcelona. Här hittar ni Race Report ifrån den tävlingen. Vädret var betydligt bättre än på Mallorca, men här fick jag verkligen erfara hur kass jag är på utförskörning i cykling :).

Med dessa två tävlingar som start hade jag nu fått en första insikt i hur det skulle bli att tävla i proffsklass. Väldigt olikt gentemot Age Group då vi är betydligt färre tjejer som startar och jag som är en relativt långsam simmerska fick simma solo under båda dessa tävlingar. Finns utrymme för förbättring helt enkelt.

I mål efter min första tävling som proffs

Hittade en flamingo i Barcelona, självklart köpte vi den. The Drunken Flamingo FTW

Juni
I juni var planen att åka till Danmark och köra en medeldistanstävling, men 1 vecka innan bestämde jag mig för att inte åka. Jag var inte sugen. Den här berg- och dalbanan som pågått sen mars började komma ikapp mig och det påverkade mitt träningshumör. Tillsammans med coach så bestämde vi att nästa tävling skulle bli Ironman 70.3 Jönköping och sedan skulle jag också tävla i Kalmar. Kalmar ingick nämligen inte i min grundplan. Med en reviderad plan blev jag lite lugnare i kroppen igen och mitt glada humör kom tillbaka.

Återhämtar mig efter ett brickpass, inväntar matleverans här 🙂

Juli
Juli inleddes med tävlingen i Jönköping (Race Report här). Jönköping är i princip hemmaplan för mig och det var otroligt givande och roligt att få tävla där. I Jönköping tog jag mina första prispengar då jag placerade mig på en 5:e plats.

Efter Jönköping skiftades träningsfokuset över till långdistans och det blev några veckor med relativt mycket volym. Jag avslutade juli med en weekend på Öland tillsammans med mina föräldrar där jag rekade tävlingsbanan inför tävlingen senare i augusti.

Min första prisutdelning som proffs

Augusti
Sommaren var relativt kortvarig i Skåne, men simning i havet gick bra trots att det inte alltid var det bästa vädret. Att simma i Malmö  när det blåser ”fel” är som att simma i en centrifug, någonting som jag fick erfara en mängd gånger, men det ger väldigt bra träning inför tävling eftersom vädret en tävlingsdag inte går att styra över. Jag lider dock av en svanfobi och dessa små jäklar ställde till min simning en hel del under augusti månad och vissa dagar fick jag hitta alternativa lösningar för att få till simningen på ett så bra sätt som möjligt.

Augusti var ju tävlingsmånad i form av Ironman Kalmar (Race Report här). En tävling som jag hört mycket om och som jag såg fram emot att köra då även Kalmar är ”typ” hemmaplan för mig. Jag slutade på en 4:e plats bland proffstjejerna. Detta blev också sista tävlingen för säsongen 2016.

Ett vågigt Västra Hamnen en dag i augusti. Erik Jonsson dokumenterade hela upplevelsen

Min andra prisutdelning som proffs. 4:e plats den här gången

September
Inte helt oväntat så fick jag en post race depression efter Kalmar. Tomhet, ensamhet och en hel del negativ kritik av mig själv åt mig själv. Jag hade svårt att ta ett steg upp och se till helheten av min säsong, men Andreas hjälpte mig mycket här och tillsammans började vi fundera på säsongen 2017.

Åstadkom bra affärer på mitt andra jobb och blev glatt överraskad av direktleverans av champagne ifrån min chef!

Oktober
Oktober var inte någon speciell månad faktiskt. Offseason, med lite inslag av löptävlingar ”just for fun”. Stort fokus på simning eftersom det är min svagaste gren. Det var också dags att säga hejdå till mina kära TimeMachine TM01. Precis som jag förutspådde så kom vi bra överens under säsongen. Den cykeln ersattes av BMC:s nya TimeMachine 01, ett riktigt monster!

Skönhet(er)

November
Precis som oktober så var inte heller november någon speciell månad. Träningen flöt på.

Ny drillövning ifrån coach!

December
Sista månaden på året och även den här månaden har flutit på bra. Har trotsat vädret några gånger för lite distanscykling ute och kan väl säga att jag fått min beskärda del av dåligt cykelväder. Men det som inte dödar, det härdar.

När jag tittar tillbaka på mitt år så är det med blandade känslor. Det var ett år fyllt av känslor, motgångar, framgångar, nya insikter, lärdomar m.m där första delen var väldigt tufft på det privata planet. Delar av det hade jag med mig in under tävlingssäsongen. Såhär i efterhand kan jag se att det påverkade mig mer än vad jag förstod under tiden.

Nu känner jag dock att jag har landat mycket mer i mig själv. Jag har blivit mycket bättre på att känna igen känslor och när det blir för mycket av någonting. Jag har även hittat bra rutiner med jobbet och träningen och kombinationen av dessa. Lägenheten som jag till en början inte alls trivdes i känns mycket mer JAG nu och jag trivs väldigt bra i den.

Här trivs jag

2016 blev som sagt ett riktigt berg- och dalbaneår. Hur 2017 blir vet jag ju inte, men jag ser fram emot 2017 och alla nya äventyr som väntar. Jag kommer forsätta arbeta 80% och fokusera mer på fulldistans. Första äventyret som väntar är en resa till Chicago för att fira nyår :).

Stort tack till alla som har följt mig, stöttat mig och hjälpt mig under 2016. Jag hoppas ni följer med även under 2017.

See you next year.

Puss