Att skriva ett blogginlägg borde inte vara särskilt svårt. Alltså det borde verkligen inte vara så svårt, men de senaste månaderna har det inte kommit många uppdateringar på den här bloggen. Vad det beror på har jag inget bra svar på för jag tycker att det är ganska roligt att skriva när jag väl kommer till skott. Eller nu  var jag inte helt ärligt, att jag inte vet vad det beror på är inte helt sant, det beror på prioritering, precis som så mycket annat och det faktum att jag inte riktigt vet vad jag vill skriva om…

Vad har hänt sen nyåret då? Well, jag startade 2017 i USA och närmare bestämt Chicago. En mycket bra resa, men den här gången tog jet lagen hårt på mig. Faktiskt så hårt att jag drabbades av en förkylning när jag kom hem. Jag trodde ju att jag var immun mot sjukdomar för det händer verkligen inte ofta, men under några dagar var jag tvungen att ställa in träningen och vila. Ett par dagars helvila gjorde susen och jag var ganska snabbt tillbaka i samma träningsrutiner igen.

Mycket av min fokus i träningen ligger just nu på simning. Många kakelplatter att räkna varje vecka, men jag känner att det ger resultat. Simmar mellan 4-5 pass i veckan och det fungerar kanon, kroppen är skadefri trots en relativt stor ökning i volym, men jag jobbar fortfarande mot att hitta den DÄR känslan med tekniken. Den kommer att komma det vet jag.

Jag har även sedan nyåret ökat mängden löpning en del. Löpning är den gren inom triathlon som jag upplever är svårast att öka i volym eftersom det sliter mycket och ”enkelt” att dra på sig överbelastningar, skador och annat. Nu var det väldigt längesedan som jag hade några problem med skador eller ens en skadekänning och jag kände i höstas att jag var redo för en högre löpvolym än tidigare, men Andreas var ändå lite försiktig mot mig. Andreas tyckte nämligen inte att jag var ”redo”. Först förstod jag inte vad han menade, men idag förstår jag. Jag har under lång tid haft svårt att hålla mig till tänkta farter och zoner. Om Andreas har skrivit löpning zon 2 så har jag tidigare alltid hållit mig till högre delen av zon 2 och ibland trillat in i zon 3 och därmed hamnat nära mina tävlingsfarter. Och det är den här delen som jag inte förstod tidigare. Eller förstod gjorde jag egentligen, men jag hade svårt att acceptera. Svårt att acceptera och vara nöjd med ett löppass på 60 min i låg zon 2, farten kändes alldeles för mesig. Gång på gång har Andreas sagt åt mig att jag måste hålla nere farten och det gör absolut ingenting om det går väldigt långsamt, men jag måste bibehålla tekniken. Långsamma pass sliter betydligt mindre och ger mig möjlighet att faktiskt få springa mer än tidigare (om jag löser den farten vill säga) NU har jag både accepterat och förstått nyttan med det så nu får jag springa mer och upplever att passen där det ska gå snabbt också gör det och tekniken löser jag bättre och bättre på mina långsamma pass. Nu har det till och med blivit så att jag ibland ser det som en utmaning att försöka hålla så låg puls som möjligt och blir nästan besviken om den blir för hög J (säg inte detta till Andreas, haha).

Så jag simmar mycket, springer mycket och cyklar mindre. Men det gör inte så mycket. Det är lång tid kvar tills mina tävlingar. Under mars och april månad kommer jag spendera några veckor på Mallorca och då blir det cykelfokus. Ser verkligen fram emot att komma till Mallorca och cykla i bergen, det är så underbart!

Idag är det onsdag och det innebär träningsdag. Först simning, sen cykling och sist löpning. Allt tillsammans med min underbara vän Jona.

Ta hand om er!

Puss